Svensk ordbok 2009, webbversion

frihet [fri`-äv.fri´-] substantiv ~en ~er fri·het·en1fritt till­stånd psykol.samh.JFRcohyponymbefrielse 1 ny­vunnen frihetge slavarna friheten○spec. i politiska samman­hangfrihetshjältefrihetsälskandepressfrihetsamvetsfrihettankens frihetforskningens frihetden franska revolutionens paroll ”frihet, jäm­likhet, broderskap”ett folk som kämpar för sin frihet○spec. med ton­vikt på rättighet att ut­trycka sig, välja m.m.konstnärlig frihetpolitiska fri- och rättigheter○ibl. skämts.komikerna släpptes fram i full frihet(i) frihet, frihet (från ngn/ngt/att+V), frihet (att+V)sedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. frihet; till fri och -het, av lågty. -heit, urspr. ett själv­ständigt ord, besl. med heder, och med bet. ’beskaffenhet; värdighet’ m.m. 2till­stånd som inte belastas av ngt o­önskat samh.portofrihetstraffrihetsedan början av 1400-taletförordning utfärdad av kung Magnus med föreskrifter för invånarna i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)3tillåtelse komm.hon har full frihet att välja en lättare upp­giftpoetisk frihetfrihet att i poesi av­vika från normalt språk­bruksedan 1484Josua bok, Domare boken4i vissa ut­tryck egen­mäktigt beslutad rättighet psykol.han tog sig friheten att skriva till ministern personligenhon tog sig friheter som an­sågs för­behållna cheferna○ibl. med an­tydan om sexuella trakasserierhan tog sig friheter mot de unga flickorna(ta sig) friheten (att+V), (ta sig) friheter (mot ngn)sedan 1716Frihet är det bästa ting, där sökas kan all världen omkring, den frihet kan väl bära.Biskop Tomas, Frihetsvisan (1400-talet)