substantiv ~n äv. vard. fripassagerarn, plur. ~, best. plur. fripassagerarna
fri|pass·ag·er·ar·en●person som utnyttjar kommunikationsmedel utan att ha löst färdbiljett
särsk. (förr) på fartyg
sjö.trafik.yrk.han blev gripen som fripassagerare ombord○ofta bildligt om ngn som försöker vinna fördelar utan motprestationervissa bedömare anser att Sverige var Natos fripassagerare under det kalla krigetsedan 1890; 1987 i bildlig bemärkelse