Svensk ordbok 2009, webbversion

frisk adjektiv ~t 1som har god hälsa psykisk och fysisk, till­fälligt el. permanent admin.med.MOTSATSantonymsjuk 1 JFRcohyponymkrycohyponym1sund 1 friskintygkärnfrisksjälsfriskhålla sig friskvara fullt friskbli frisk från en sjukdomfrisk och kryNN har en given plats på planen om han bara är hel och frisk○äv. om kropps­delar o.d.o­skadad hon stödde sig på det friska benetfrisk och färdigfullt friskngt åld.​ efter att ha följt den rekommenderade kuren kände hon sig snart frisk och färdig i­gen frisk som en nötkärnaall­deles frisk​ sedan hon började motionera har hon varit frisk som en nöt­kärna sedan 1420–50S[anct] Patriks-Saganfornsv. frisker; av lågty. vrisch med samma betydelse; jfr fresk, fräsch, färsk 2som har sin fulla, ur­sprungliga kvalitet särsk. i fråga om lukt el. smak, liv el. kraft NollJFRcohyponymfräschcohyponymfärsk daggfriskfrisk hyfriska krafteri friska luftenen frisk och fräsch mangosorbetett fruktigt vin med frisk smak○äv. bildligten frisk syn på till­varonde har händelsen i friskt minnefriska pengarsepeng sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslag3som ut­vecklar kraft i stor om­fattning el. hög grad Nollskojfriskfriska vindarfriskt humörfriska tagdet blåste friskt ute på fjärden (adv.)○ibl. försvagat, särsk. i adverbiell an­vändningi stor ut­sträckning vard.det fuskades friskt på skrivningen○äv.kylig (och uppiggande) ett härligt friskt baddet var rätt friskt ute i vinter­natten○äv. bildligtNN fort­sätter att vara en frisk fläkt i den svenska politiska debattensedan 1420–50S[anct] Patriks-Sagan