Svensk ordbok 2009, webbversion

frist substantiv ~en ~er frist·en●senare­läggning av den tid­punkt när ngt måste ske tid.JFRcohyponymuppskovcohyponymandrumcohyponymnådatidcohyponymrespitcohyponymanståndcohyponymrådrum betalningsfristtidsfristde fick ytterligare en veckas frist med färdig­ställandet av rapportenen frist (med ngt), en frist (på/till TID)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. fræst, frest, frist, det sist­nämnda under på­verkan av ty. Frist med samma betydelse; o­klar här­ledning