Svensk ordbok 2009, webbversion

fri`ta äv. åld. fri`tagafri`taga verb fritog fritagit fritagen fritagna, pres. fritar äv. åld. fritager fri|­tag·it1befria ur fångenskap vanligen med våld samh.polisen lyckades frita gisslanen grupp djurrätts­aktivister försökte frita minkarnafrita ngn/ngt (från/ur ngt)sedan 19022låta slippa an­svar o.d. samh.JFRcohyponymbefria 2 det o­väntade börs­raset fritar inte styrelsen från an­svarfrita ngn (från ngt)sedan 1766Subst.:vbid1-156480fritagande, fritagning