Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
front·al|krock·en●kollision mellan två motorfordon kylare mot kylare
den värsta typen av bilolycka
komm.tid.trafik.tre döda vid frontalkrock mellan personbilar○äv. bildligtplötslig, öppen fientlighet
frontalkrock mellan de arga konkurrenternaen frontalkrock (mellan ngra), en frontalkrock (med ngn/ngt)sedan 1957