Svensk ordbok 2009, webbversion

fronta`lkrock substantiv ~en ~ar front·al|­krock·enkollision mellan två motor­fordon kylare mot kylare den värsta typen av bil­olycka komm.tid.trafik.tre döda vid frontalkrock mellan person­bilaräv. bildligtplötslig, öppen fientlighet frontalkrock mellan de arga konkurrenternaen frontalkrock (mellan ngra), en frontalkrock (med ngn/ngt)sedan 1957