Svensk ordbok 2009, webbversion

fruk`ta verb ~de ~t frukt·ar1vara rädd för ngn/ngt som kan åstad­komma ngt o­behagligt psykol.SYN.synonymrädassynonymängslas frukta för sitt livom ni ger er har ni ingen­ting att frukta○äv.befara militären fruktade att en invasion var på vägjag fruktar att vi har sett honom för sista gångenfrukta ngn/ngt/att+V/SATS, frukta för ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. frukta; av lågty. vruchten med samma betydelse; av o­visst ur­sprung 2hysa vördnad för Gud ngt åld.psykol.frukta Gud och älska sin nästafrukta ngnsedan ca 1420Bonaventuras BetraktelserSubst.:vbid1-156886fruktande; fruktan Vi skola frukta och älska Gud.Sv. övers. av inledningsorden till var och en av förklaringarna till de tio budorden i Luthers katekes (1529)