Svensk ordbok 2009, webbversion
fruk`tan
substantiv,
best. f. ~, n-genus
frukt·an1permanent känsla av stark oro
vanligen för ngn förväntad negativ utveckling
psykol.JFRcohyponymrädslacohyponym1fasacohyponymskräckcohyponymfarhågacohyponymångest
känna fruktaninjaga fruktan i ngnpendla mellan hopp och fruktanmänniskors fruktan för terrorattackerfruktan (för ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1495tal hållet av Sten Sture till ärkebiskop Jakob Ulfsson (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. fruktan
2vördnad
särsk. för Gud (el. överhet)
ngt åld.psykol.gudsfruktanfruktan (för ngn)sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendarium