substantiv ~n fullmånar
full|mån·en●månfas då månen vänder hela sin solbelysta hälft mot jorden
astron.tid.JFRcohyponymhalvmånecohyponymnymåne
det är fullmåne den 14:e○äv. om månen el. dess sken under denna fasgondolerna vaggade under den romantiska fullmånensedan 1587