substantiv ~n furor
fur·an●(reslig) tall
bot.furorna hämtades uppe i Värmland och flottades ner på älven○inom skogsbruk vanligen om tall med god virkeskvalitetfalla som en furasefalla 1
rak som en furaserak 1
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. fora; gemens. germ. ord, besl. med lat. quer´cus ’ek’
Hör furornas dova sorgemusik, med förstämda trummor och tubor i moll.Verner von Heidenstam, Tiveden (i Dikter, 1895)