Svensk ordbok 2009, webbversion

furs`te substantiv ~n furstar; i obest. f. sing. används som titel framför namn furst furst·en●(titel för) person i regentställning i stat el. del­stat, fursten­döme e.d.; äv. om med­lem av regentfamilj mest histor.samh.yrk.JFRcohyponymkonung furstehovfurstehusfursteättstorfurstefurst Igorfurste (av ngt)mörkrets furstedjävulensedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. förste, forste; av lågty. vurste med samma betydelse, eg. ’den förste’; se först