Svensk ordbok 2009, webbversion

fusk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en fusk·et1ut­nyttjande av o­tillåtna metoder eller hjälp­medel i syfte att vinna för­del; vid prov, tävling e.d. jur.pedag.tid.grovt fusksystematiskt fuskut­brett fuskdet före­kom fusk vid skrivningenatt dopa sig är det­samma som fusk○ibl. äv. om o­lagligheterbedrägeri vard.skattefuskvalfuskfusk i bok­föringenfusk (i/med ngt)sedan 1807till fuska 2vanligen i sammansättn. slarvigt ut­förande av arbete arb.tid.JFRcohyponymslarv fuskbyggefuskjobbfuskreparationsedan 1807