Svensk ordbok 2009, webbversion

fus`ka verb ~de ~t fusk·ar1begagna sig av o­tillåtna metoder eller hjälp­medel i syfte att vinna för­del jur.pedag.han fuskade på skrivningende fuskade i bud­givningen genom hemliga signaler○spec.bete sig juridiskt bedrägligt fuska med bok­föringenfuska med röst­räkningenfuska (i/med ngt)sedan ca 1755av ty. fuschen med samma betydelse, urspr. ’arbeta utan tillåtelse in­om ett yrke’ 2ägna sig åt (verksamhet) utan de nöd­vändiga kunskaperna eller färdigheterna arb.JFRcohyponymkvacka 1 han har fuskat lite i konstbranschen○äv.slarva med arbete e.d. fuska med träningen○äv. med ton­vikt på resultatetvanligen refl. och med partikelni­från fuska i­från sig ett vänsterhandsjobbfuska (i/med ngt), fuska (ifrån sig ngt)sedan 1738Subst.:vbid1-158256fuskande; fusk