substantiv ~n fyllor
fyll·an●(tillstånd av) svårare berusning
vard.fysiol.tid.fyllhickafyllsjukfyllsvinhan var på fyllan i går(i/på) fyllani fyllan och villani berusat och förvirrat tillstånd
en kroggäst som i fyllan och villan förolämpade bartendern
sedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. fylla; till full; idiomet i fyllan och villan (ca 1875) till villa 2 i bet. ’galenskap’
2fyll`a
verb fyllde fyllt, pres. fyller
fyll·er1ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
förse (behållare eller utrymme) med så mycket innehåll som kan rymmas
Nollfylla glaset med mjölkfylla tanken med bensinfylla (upp) rummet med möbler○ibl. spec. med alkoholngt skämts.värden fyllde gästerna med billigt rödvin○äv. med konstruktionsväxlingfylla vatten i karaffen○äv. abstraktfå att innehålla
mycket av ngt
fyllas med vredefylla bilden med innehållfylla (upp) ngn/ngt (med ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. fylla; till full
2ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
utgöra så mycket innehåll som kan rymmas i
visst utrymme; om föremål, ämne etc.
Nollvattnet fyllde båtenmöblerna fyller (upp) hela rummet○äv. abstraktpjäsen fyller en hel kvällfylla (upp) ngtsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)3motsvara vad som krävs i fråga om
den företeelse som framgår av sammanhanget
NollJFRcohyponymuppfylla
fylla en funktionfylla ett behovett personangrepp som inte fyller något vettigt ändamål○spec. om att ersätta ngn som saknasfylla en vakansfylla ngtsedan 16354uppnå en ålder av
Nollfylla 50 årgubben är 90 år fylldafylla MÅTTfylla jämntsejämn 3
fylla moppese2moppe
fylla årseår
sedan 1644Subst.:vbid1-158339fyllande,
fyllning (till 1)