Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
fyll·ning·en●material som ngt fylls med
matrl.○spec. för hål i tandrotfyllning○spec. äv. inom matlagningmarsipanfyllningdet godaste på tårtan är fyllningenpaprikor med fyllning av köttfärs○spec. äv. om isolerande material i vägg, bjälklag o.d.fyllning (av ngt)sedan 1480Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. fylning