Svensk ordbok 2009, webbversion

fyn`dig adjektiv ~t fynd·ig1som kommer på originella lösningar särsk. på praktiska problem admin.psykol.JFRcohyponympåhittigcohyponymfinurlig hon är fyndig och idé­rikäv. om handling o.d., särsk. språklig så­danväl­funnen JFRcohyponymepigrammatiskcohyponymträffande en fyndig lösningen fyndig repliken fyndig förkortningsedan 1716av ty. fündig ’rik på fynd (främst av malm); uppfinnings­rik’ 2som inne­håller malm om gruva mineral.SYN.synonymmalmförande sedan 1762