Svensk ordbok 2009, webbversion

fysi´k substantiv ~en fys·ik·en1vetenskapen om materiens och energins o­lika former och om­vandlingar med ett stort an­tal specialvetenskaper, t.ex. optik, el­lära, mekanik, atom­fysik; delvis med flytande gräns mot kemi fys.JFRcohyponymkemi fysiklärarekärnfysikläsa fysikfysikens lagarNobel­priset i fysikEinsteins relativitets­teori revolutionerade fysiken○äv. om (speciella system av lagar in­om) viss av­gränsad del av denna vetenskapfasta till­ståndets fysiksedan ca 1615bildn. till grek. phys´is ’natur’ 2grund­läggande kroppsliga egenskaper som bestämmer prestations­förmågan fysiol.JFRcohyponymkroppsbyggnad järnfysikhans goda fysik räddade hans livmånga ungdomar har en fysik som sextio­åringarsedan 1783