Svensk ordbok 2009, webbversion

gäck substantiv ~en gäck·enkomm.driva gäck med ngn/ngtgyckla med ngn/ngti sin debut­roman drev han gäck med fyrtio­talets modernism sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. gäck ’narr; dåre’; av lågty. geck ’narr’; av dunkelt urspr.