Svensk ordbok 2009, webbversion
gäck
substantiv ~en
gäck·enkomm.driva gäck med ngn/ngtgyckla med ngn/ngt
i sin debutroman drev han gäck med fyrtiotalets modernism
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. gäck ’narr; dåre’; av lågty. geck ’narr’; av dunkelt urspr.