verb ~de ~t
gäck·ar●ofta refl. el. pass.
lämna (förväntning e.d.) ouppfylld
komm.JFRcohyponymbedra 1cohyponymsvika
de hittills gäckade förhoppningarnaderas planer gäckades○äv. (om varelse)narra, lura
en gäckande skugga”Gud låter inte gäcka sig”, sade prästengäcka ngn/ngtsedan början av 1500-taletSkrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. gäkka
Subst.:vbid1-176891gäckande