Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
gäl·en●ofta plur.
andningsorgan hos djur som lever i vatten
vanligen placerade på huvudets bakre sidor och fungerande genom upptagning av syre ur vatten som pressas ut genom dem; hos fiskar, vissa groddjur och ryggradslösa djur
zool.gälöppningtrakégälandas med gälarsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. gel; trol. besl. med no., isl. geil ’trång dal’, isl. gil ’klyfta’