Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
gäld·en●skuld
oftast till enskild person och i juridiska sammanhang
formelltekon.gäldräntaingäldriksgäldhan står i gäld till henne(i) gäld (till ngn)sedan 800-taletrunsten, Sparlösa, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform kialti (dat.), vanligen övrig runform kialt (ack.), fornsv. giäld, giäl; gemens. germ. ord, urspr. ’betalning’; jfr gengäld, gille