Svensk ordbok 2009, webbversion

gäl`da verb ~de ~t, perf. part. ibl. gulden gäld·ar●ersätta genom betalning, gen­tjänst e.d. ngt åld.ekon.återgäldahon ålades att gälda kostnadernagälda gott med ont○äv. bildligt, särsk. i ett ut­trycklånga år fick gälda vad stunden brutitgälda ngt (med ngt)sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform goldin (perf. part.), övrig runform kalt (pret.), fornsv. giälda, giälla ’betala’; gemens. germ. ord; jfr gäld, gäll 1, 1gälla, gilla, gille, giltig; umgälla Subst.:vbid1-176938gäldande