substantiv ~n gängor
gäng·an●ofta plur.
spiralformig upphöjning med intilliggande inskärning, som möjliggör skruvning
särsk. på en skruv el. inne i en mutter
tekn.gängborrgängmaskinmuttergängaskruvgängaskruven slets ur med sådan kraft att gängorna förstördes○äv. bildligt med tanke på att ngt går på vanligt (och riktigt) sättvanligen best. f. plur.
allt går i de gamla gängornahan kände sig sjuk och allmänt ur gängornasedan 1696av ty. Gänge med samma betydelse, eg. plur. av Gang ’gång’
2gäng`a
verb ~de ~t
gäng·ar●göra gängor i
ngt, för hand el. med hjälp av maskin
tekn.han använde en gängtapp för att gänga den nytillverkade mutterngänga ngtsedan 1807se 1gänga
Subst.:vbid1-177000gängande,
gängning