substantiv ~nen gärningsmän, best. plur. gärningsmännen
gärn·ings|mann·en●person som begått ett brott
jur.yrk.gärningsmannen påträffades sittande i en stulen bilvittnet utpekade soldaten som gärningsmannensedan 1737bildn. till gära, äldre sidoform till göra, dvs. ’person som har gjort någonting’, senare ’person som har begått ett brott’; jfr gärning