Svensk ordbok 2009, webbversion

gäst substantiv ~en ~er gäst·en1(in­bjuden) person som besöker ngns hem vanligen (åt­minstone) i syfte att um­gås med värden el. värd­folket vid mål­tid komm.yrk.SYN.synonym2främmande gästhanddukgästrumgäststugagästsängbröllopsgästhedersgästväl­kommen som gäst i vårt hus!vi har gäster till mid­dagende sista gästerna gick vid två­tiden○äv. om person som bjudits in till annan plats för att ut­föra visst arbete e.d.gästdirigentgästforskaregästföreläsninggästrollgästspeldelegationen in­bjöds som gäster till landets huvud­stad○äv. bildligt, särsk. om o­önskad besökare i hem o.d. men äv. om icke-mänsklig före­teelsesnyltgästen o­bjuden gästhungern var deras ständiga gäst(ngns/ngts) gäst, gäst (hos ngn)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. gäster; gemens. germ. ord, identiskt med lat. hos´tis ’fiende’, eg. ’främling’ 2ofta i sammansättn. person som (kortare eller längre tid) vistas på ngn plats utan­för hemmet och där­vid normalt måste betala för sig yrk.JFRcohyponymkund badgästkafégästhotellet hälsar alla sina gäster väl­komna○äv. ngt ut­vidgati sammansättn. hyresgäst(ngts) gäst, gäst (i/på ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-LagenGäst hos verkligheten.Titel på självbiografisk roman av Pär Lagerkvist (1925)