Svensk ordbok 2009, webbversion

gäs`tabud substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gästa|­bud·etfest med riklig förtäring och många in­bjudna ngt åld.serv.tid.gästabudssal(på/under/vid) gästabudetsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. gästabudh; till bud i bet. ’in­bjudan’ Nyköpings gästabud.Gängse benämning på det sammanträffande mellan kung Birger och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar i Nyköping 1317, varvid kungen lät fängsla sina bröder