Svensk ordbok 2009, webbversion

gå an´ verb gick gått, pres. går går1kunna tillåtas enl. gängse moraliska normer el. ut­ifrån vad som an­ses nyttigt e.d. NollSYN.synonymgå för sig JFRcohyponymangå på den gamla goda tiden gick det inte an att gå på kadettbal utan för­klädedet går inte an att springa om­kring så där tunn­klädd mitt i vinterngå ansedan 16582bråka och väsnas komm.han gormade och gick angå ansedan 1658Det går an.Titel på roman av Carl Jonas Love Almqvist (1839); med tesen att samliv utanför äktenskapet ”går an”