Svensk ordbok 2009, webbversion

gå bort [bårt´] verb gick gått, pres. går 1försvinna (från visst samman­hang) Nollfläcken gick bort i tvätten○spec. ekon.äv. fast sammansättn., sebort­gå från brutto­vinsten går 20% bort i administrations­kostnadergå bortsedan ca 15402gå på bjudning vard.scen.gåbortklänninghan klär om för han ska gå bort i kvällgå bortsedan ca 19003nå livets slut högt.fysiol.SYN.synonymavlidasynonymdö JFRcohyponymavsomna han gick bort i unga årgå bortsedan 16044vara o­intressant eller utan betydelse vard.Nollhon tyckte att ego­trippade människor gick bortgå bortsedan 1992Subst.:bortgång (till 3)