Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
gång·ar●gå
åld.Nollsesegå 1
Herr Peder han gångar i kammaren ingånga (ngnstans)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ganga; gemens. germ. ord, besl. med sanskrit janghā ’ben; fot’
Subst.:vbid1-176588gångande