Svensk ordbok 2009, webbversion

gås substantiv ~en gäss gås·en●(typ av) kraftig and­fågel som har förhållandevis lång hals och höga ben och var­av raser av en viss art (grå­gåsen) hålls som tam­fåglar för köttets och dunets skull admin.biol.komm.meteorol.psykol.yrk.zool.grågåskanadagåsmårtensgåstamgåsvildgås○äv. om mot­svarande mat­rättgåsmiddagstekt gås○äv. bildligt om kvinna som handlar på ett naivt el. dumt sättden lilla gåsen ringde givetvis genast till polisendum som en gåssedum 1 ha en gås oplockad med ngnha ngt o­talt med ngn​ hon har en gås o­plockad med sin förra klubb som bröt kontraktet halv­vägs in på säsongen (rinna av ngn) som vatten/vattnet på en gåssevatten 1 vita gässvitt skum på våg­topparna​ det gick vita gäss på Vättern sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gas; gemens. germ. ord, besl. med lat. a´nser, grek. khe´n med samma betydelse; ev. av ljud­härmande urspr.