Svensk ordbok 2009, webbversion

gå`ta substantiv ~n gåtor gåt·an●problem som är före­mål för intensiv (tanke- eller forsknings)verksamhet spel.JFRcohyponym1fråga 1cohyponymmysterium 1 mordgåtavärldsgåtacancerns o­lösta gåtahans försvinnande är fort­farande en gåta○spec. om av­gränsat problem, ofta av mer el. mindre logiskt slag, som man ägnar sig åt för nöjes skullbildgåtanamngåtaordgåtagissa gåtor○äv. försvagat, ofta i före­bråelser o.d.det är en gåta att hon kunde ta fel på tidensedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. gata, bildn. till gäta ’gissa’; jfr förgäta, gissa, gitta