Svensk ordbok 2009, webbversion

göl substantiv ~en ~ar göl·enliten sumpig (skogs)sjö ofta med stilla­stående vatten geogr.JFRcohyponymtjärncohyponym1damm 2 äv. om mindre vatten­samlingJFRcohyponympöl 1 det hade bildats en göl vid väg­kanten efter allt regnandetsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. gyl, göl; ev. besl. med isl. gil ’klyfta’; jfr gäl