verb gömde gömt, pres. gömmer
gömm·er1ibl. med partikelnundan, utan större betydelseskillnad
placera (ngt) så att det ska vara svårt att upptäcka
NollJFRcohyponymdölja
de gömde skatten i skogenhan gömde (undan) sina herrtidningar i garderoben○äv. med avs. på persongömma flyktingarhan gömde sig bakom pappans rygg○spec. i vissa uttryck för förlägenhet e.d.hon var så generad att hon helst ville gå och gömma sig○äv. försvagatdölja
gömma ansiktet i händerna○äv. bildligthan gömde det enkla budskapet bakom högtravande formuleringargömma (undan) ngn/ngt (ngnstans)sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. göma ’ge akt på; bevara; dra försorg om; förvara’; gemens. germ ord; bildn. till isl. gaumr ’uppmärksamhet’
2spara
mindre brukl.Nolljag gömmer mitt godis så längegömma (undan) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-177314gömmande
Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.Bibeln (1917 års övers.), Lukas 2:19
2gömm`a
substantiv ~n gömmor
gömm·an●undanskymd plats där ngt förvaras
NollJFRcohyponymgömställecohyponymgömme 1
dammgömmaskräpgömmahon tog fram gammalt julpynt ur gömmorna○ofta om plats som är avsedd att dölja ngtvapengömmahon hade pengarna i en hemlig gömmasedan 1453Stockholms Stads Jordebok 1420–1474se 1gömma