substantiv ~t ~n
gömm·et1undanskymd plats
där man kan gömma sig el. där ngt är dolt
NollJFRcohyponym2gömma
i skogens mörka gömmensedan 1842växelform till 2gömma; till 1gömma
2växtdel som innesluter frön, sporer m.m.
bot.frögömmehonungsgömmesporgömmesedan 18323kurragömma
provins.spel.leka gömmesedan 1746