Svensk ordbok 2009, webbversion
gagn
[gaŋ´n]
substantiv ~et
gagn·et●gynnsam verkan
på visst område, för viss person el. verksamhet etc.
NollJFRcohyponym1nyttacohyponymfördelcohyponym1hjälp 1cohyponymbåtnad
bredare mittgångar i vagnarna till gagn för rullstolsburnapriserna gick ner till gagn för konsumenterna(till) gagn (för ngn/ngt)både till namnet och gagnetsenamn 1
mera till namnet än till gagnetsenamn 1
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. gaghn ’sammanträffande; ngt passande, lämpligt’; nära besl. med 1gen