verb gol, galit el. galt, pres. gal äv. galer
gal·it●ge ifrån sig ljudligt läte i högt tonläge
särsk. om tupp el. gök
komm.zool.i maj när göken gal○äv. om person, särsk. kvinnasjunga i högt tonläge
iron.galasedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. gala ’sjunga; kraxa (om fåglar)’; gemens. germ. ord; jfr galder, galen, 1gall, gäll
Subst.:vbid1-166604galande
I natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.Bibel 2000, Matteus 26:34 (Jesu förutsägelse om att Petrus kommer att svika honom)
2ga`la
substantiv ~n galor
gal·an1festligt arrangemang
ofta med framträdanden av artister
scen.galaföreställninggalamiddaggalaspektakelisgalajubileumsgalapopgalaproffsgalasedan 1779av fra. gala ’stor fest’, av ita., spa. gala ’fest(dräkt)’
2vanligen obest. f. sing.
(officiell) högtidsdräkt
för man gärna uniform av ngt slag el. frack, för dam lång klänning och smycken
kläd.galadräktgalatoaletthon kom i full gala till premiärensedan 17513gala se2galla