Svensk ordbok 2009, webbversion

1gall`a substantiv ~n gallor gall·an1en grön­gul vätska från levern som bryter ner fettet i maten och förr an­sågs öka i mängd el. aktiveras vid upp­rördhet med.efter­som mag­säcken var tom kräktes hon bara galla○äv.gall­blåsa han fick känning åt gallan efter jul­matenta ut gallan ur fiskenspy/ösa galla över ngn/ngtklaga mycket på ngn/ngt​ med debut­romanen skriven på förorts­slang gjorde hon läsarsuccé men kultur­eliten spydde galla över boken sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. galle; gemens. germ. ord, besl. med grek. khole´ ’galla’ 2ofta plur. kronisk vätskeutgjutning i benens ledgångar eller sen­skidor hos hus­djur, vanligen häst zool.sedan ca 1500Läke- och örte-böcker
2gall´a äv. 3gal´a3gal´a substantiv ~n gal(l)·an1ett folk i östra Afrika land.yrk.sedan ca 1900av öst­afrikanska galla med samma betydelse, urspr. ’land­strykare’ 2språk som talas av ett folk (galla) i östra Afrika land.språkvet.sedan åtm. ca 1950