Svensk ordbok 2009, webbversion

1gall´er substantiv gallret, plur. ~, best. plur. gallren gallr·et●an­ordning med parallellt monterade (metall)stänger in­om en ram ibl. äv. med stängerna i an­dra formationer; anv. som av­gränsning, stängsel o.d. fys.hush.samh.JFRcohyponymnätcohyponymbur gallerglugggallergrindgallerportfängelsegallerspjälgallerdet var galler fram­för källar­fönstren○äv. om liknande an­ordning med annan an­vändning, ofta för att under­lätta luft­växling, värmning el. av­kylning och sam­tidigt skyddabakgallerhjälmgallerkakelugnsgallerkylargallerde stekte äpplena på ett galler ovan­för eldenfram­för elementen var sirliga galler monterade○spec. om trådgaller el. -nät mellan anod och katod i ett elektron­rörJFRcohyponymgitter gallerspänninggallerström○spec. äv. i ut­tryck för fängelse­vistelseskaka gallersitta bak­om gallersedan 1541jfr fornsv. galdror, plur., ev. samman­hängande med fornsv. gadder ’galler’; av lågty. gaddere med samma betydelse Jag står och ser på världen genom gallret; jag kan, jag vill ej slita mig från gallret.Gustaf Fröding, En ghasel (i Gitarr och dragharmonika, 1891)
2gall´er äv. gall´iergall´ier substantiv ~n, plur. ~ gall(i)·ern●med­lem av ngn keltisk stam i det forn­tida Gallien dvs. särsk. Frank­rike och Norditalien land.yrk.gallern Asterixsedan 1626av lat. Gall´us med samma betydelse