Svensk ordbok 2009, webbversion

gap substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gap·et1upp­spärrad mun hos djur el. människa af.med.zool.varggaphan slängde ett kött­ben i rov­djurets gapöppna gapet så kan jag mata dig!○äv. bildligt, spec.öppning ett gap i klipp­väggenav­fallet maldes ner i sop­bilens gap○spec. äv.(allt­för) stort av­stånd eller stor skillnad mellan vissa före­teelser som fram­går av samman­hanget JFRcohyponym1klyfta 1cohyponymtomrumcohyponymmellanrum lönegapräntegapgapet mellan rika och fattiga länder○spec. äv. med ton­vikt på att en (gratis)möjlighet öppnas, ofta o­önskadsärsk. i sportjargonghon serverade bollen rätt i gapet på motståndar­lagets spjut­spets, som bara hade att bred­sida in denett gap (mellan ngra)sticka huvudet i lejonets gapsehuvud 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gap; till gapa 2knappast plur. hög­ljutt och o­artikulerat skrikande mindre brukl.komm.gapflabbpublikens gap och skriksedan 1894