Svensk ordbok 2009, webbversion

garde´ra verb ~de ~t gard·er·ar●ofta refl. el. perf. part. vid­ta åt­gärder för att skydda ngn/ngt mot o­behagligheter af.spel.JFRcohyponymsäkra 3 hon försökte gardera sig mot inflationen genom kloka penning­placeringarhan glömde att gardera an­siktet och blev träffad av en rak höger○spec. vid tippninggardera med kryss, grund­tips etta○spec. äv. i vissa spel, t.ex. schackhindra mot­ståndaren från att slå (undan) hon garderade löparen med en bondegardera ngn/ngt (med/mot ngt)sedan 1693av fra. garder ’skydda; bevara’; besl. med vårda Subst.:vbid1-167230garderande, gardering