Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~ el. ~er, best. plur. ~en el. ~erna
garn·et●grövre, lösare spunnen tråd av textilfibrer
för vävnad, stickning, virkning, broderi m.m.
handarb.JFRcohyponymtråd
garnnystanbomullsgarneffektgarnkamgarnmohairgarnryagarnstickgarnväxtfärgat garnnysta garnet från härvanspinna garn och väva tygergarnet hade trasslat sigsedan 1481Jönköpings stads tänkebokfornsv. garn; gemens. germ. ord, eg. ’snöre av torkade tarmar’; jfr isl. go,,rn ’tarm’
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
garn·et1nät för fångst av fisk eller skaldjur
jakt.garnfiskegarnmakrillfiskegarnskäddgarntrålgarnlägga ut garnrensa garnenen mängd krabbor hade fastnat i garnet○äv. bildligt i uttryck för infångandeibl. skämts.procentaren fångade kunder i sitt garnhan fastnade till slut i hennes garnsedan början av 1300-taletSkåne-Lagense 1garn
2knappast plur.
typ av smäckert tågvirke
urspr. av hampa
ämne.JFRcohyponymrep 1
kabelgarnsjömansgarntaglingsgarntjärat garnseglet lagades med garnsedan ca 1695