Svensk ordbok 2009, webbversion

garne´ra verb ~de ~t garn·er·ar1förse med ut­smyckning (i ytter­kanter) ofta i slingrande former; spec. med avs. på mat­rätter och uniformer heminr.kokk.JFRcohyponymdekorera 1 pocherad piggvars­filé garnerad med kräftfärsde garnerade choklad­puddingen med visp­gräddeen uniform garnerad med snör­makeriergarnera jul­granen med girlanger av glitter○äv. försvagatdekorera garnera köttet med några tomat­klyftor○äv. bildligtett högtids­tal garnerat med litterära citatgarnera (ngt) (med ngt)sedan 1664av fra. garnir ’förse (med skydd); garnera’; besl. med varna; jfr garnison, garnityr 2bekläda (ett far­tyg) in­vändigt med bräder sjö.garnera ngt (med ngt)sedan 1846Subst.:vbid1-167307garnerande, garnering