Svensk ordbok 2009, webbversion

gar`va verb ~de ~t garv·ar1bereda (hud) till läder genom behandling med vissa ämnen för att förhindra förruttnelse och öka motstånds­kraften mot värme och väta tekn.garvkargarvämnegarva hjorthudar○äv. med avs. på resultatetgarva läder○äv. bildligthans ansikts­hud hade garvats av tret­tio år till sjössgarva ngtsedan 1696av lågty. garwen ’göra färdig; bereda’; samma ord som 2göra; jfr gara 2skratta vard.komm.han lade armarna bak­om nacken och garvadegarva (åt ngn/ngt/SATS)sedan 1934ev. besl. med no. dial. garva i seg ’sluka (mat)’, sv. dial. garpa ’snattra (om änder)’; besl. med garva 1 Subst.:vbid1-167380garvande, garvning (till 1); garv (till 2)