substantiv ~en ~er
gas·en●tunt, lätt ämne som fyller upp det utrymme där det befinner sig
därför att det saknar bestämd volym
fys.samh.trafik.JFRcohyponym1vätskacohyponymrök 1
gasblandninggasljusgastublustgaslysgasnaturgasneongasvätgasde viktigaste gaserna i luften är syre, kväve och koldioxidom man sänker temperaturen tillräckligt kondenseras gasen till vätskeform○i allmänspråket särsk. om märkbara el. farliga typergasmasklustgassenapsgasstridsgasstarkt illaluktande gaserman letar gas under Nordsjönförbudet mot att använda gas som stridsmedeltarmkatarren orsakade gaser i magen○spec. om sådant ämne som används i gasspisgaskrangasmätaregaspollettstadsgastända gasensätta kastrullen på gasenstrypa gasen○spec. äv. om explosivt sådant ämne som bildas i bensinmotor och driver dengaspedalgaspådraggasreglagefull gasge gastrampa gasen i bottenaccelerera allt vad bilmotorn förmår
taxichauffören trampade gasen i botten för att hinna fram i tid
○ äv. bildligt
hemmalaget trampade gasen i botten direkt och ledde med 3-0 redan efter tio minuter
vara i gasenvara berusad eller upprymd
han var i gasen på festen och pratade med alla
sedan 1795av fra. gaz med samma betydelse; bildat till grek. kha´os ’kaos’ av den flamländske läkaren och alkemisten J. B. van Helmont (1577–1644)
2gas
substantiv ~en
gas·en●vanligen i sammansättn.
typ av tunt, lätt, mycket glest tyg
numera mest anv. till förband, förr äv. till balklänningar o.d.
med.textil.gasbindagaskompressgastyggasvävsilkesgassedan 1670av fra. gaze med samma betydelse; till stadsnamnet Gaza