Svensk ordbok 2009, webbversion

gast substantiv ~en ~ar gast·en1besättnings­man på far­tyg vanligen med ngt spec. arbets­område sjö.yrk.märsgastskansgasten blänkande motorslup bemannad av gastar i vita uniformer○äv. om med­hjälpare på mindre (segel)båtsedan 1798av lågty., nederl. gast med samma betydelse; samma ord som gäst 2vålnad sag.yrk.JFRcohyponymgengångarecohyponymspöke spöken och gastar sades husera på vindensedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. gaster; trol. av frisiska gast ’(ond) ande’; jfr eng. ghost ’vålnad’, ty. Geist ’ande’; se geist