Svensk ordbok 2009, webbversion

ga`tlopp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gat|­lopp·etstraff var­vid den dömde tvingades springa mellan två led av personer som ut­satte honom för slag på ryggen med käppar e.d.; förr anv. som militärt disciplin­straff histor.samh.tid.löpa gatloppofta bildligtden stackars ministern fick löpa gatlopp i medierna efter sitt förhastade ut­talandesedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. gatulop