Svensk ordbok 2009, webbversion
1gegga
[geg`a]
substantiv ~n
gegg·an●geggamoja
vard.Nollen gegga (av ngt)sedan 1969
2gegga
[geg`a]
verb ~de ~t
gegg·ar●röra i geggamoja
vard.NollJFRcohyponymkletacohyponymsmeta 1
ungarna geggade med lerangegga (med ngt)sedan 1969Subst.:vbid1-167978geggande