Svensk ordbok 2009, webbversion
geist
[gaj´stel.gej´st]
substantiv ~en
geist·en●livlig entusiasm och handlingsiver
psykol.JFRcohyponymglöd 1cohyponym1gnista
hålla geisten uppehela laget verkade ha tappat geistensedan 1800av ty. Geist ’ande’; jfr gast 2