Svensk ordbok 2009, webbversion

gemå´l substantiv ~en ~er ge·mål·enmake eller maka till mycket högt upp­satt person vanligen kunglig ngt åld.släkt.yrk.Oscar II:s gemålngns gemål, gemål till ngnsedan 1565av lågty. gemal med samma betydelse, eg. ’bunden genom av­tal’