Svensk ordbok 2009, webbversion

ge`ngäld substantiv, ingen böjning, n-genus gen|­gäld●i ut­trycketi gengäld (som) ersättning komm.hon har fått mycket hjälp men hon har ock­så givit mycket i gengäld○äv.(i) stället stranden är lång­grund men i gengäld helt sten­frilägenheten är liten men i gengäld är hyran lågsedan 1431öppet brev utfärdat av biskop Sigge i Skara med bekräftelse av testamente (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. gengiäld ’veder­gällning; ersättning’; till gen- och gäld